Det tycks vara en epidemi. Plötsligt sviker målvakterna i varje match.
Det är inget nytt att Pittsburgh har målvaktsproblem. Supportrarna kan ha slagits av en känsla av déja vu när de såg Nick Folignos handledsskott slinka in bakom Marc-André Fleury i förlängningen av den fjärde konferenskvartsfinalen mot Columbus.
Men Anaheims Frederik Andersen var en uppenbarelse i grundserien och fick förtroendet i de första slutspelsmatcherna framför erfarne Jonas Hiller. Han hade en lite sämre match i natt.
http://video.nhl.com/videocenter/console?id=2013030174-286-h
Men Ryan Miller då? OS–guldmålvakten som skulle utgöra biten som fattades i St. Louis Stanley Cup–pussel. Hyfsad, men några enkla mål som kan bli dyra.
Jonathan Quick? Supermålvakten som utsågs till slutspelets MVP när LA vann Stanley Cup 2012. LA:s försvar har lämnat honom i sticket och några av SJS–målen har varit lite märkliga, men han måste stoppa en del av målen. Målsnittet 5,78 och räddningsprocenten 85,2 är helt enkelt för dåliga.
Sergei Bobrovskij omtalas i spekulationerna om Hart Trophy, men han såg inte ut som en MVP i den första slutspelsmatchen mot Pittsburgh. Matchen där Columbus tappade en 3-1-ledning.
Flera lag har mer eller mindre problem med sina målvakter. Dallas förlorade de två första matcherna mot Anaheim till stor del på grund av att Kari Lehtonen var lite osäker, men han kom igen och var en mur i de två följande matcherna. Det kvarstår dock frågetecken inför fortsättningen.
Tampa Bay var en slagpåse utan skadade Ben Bishop. Anders Lindbäck och Kristers Gudlevskis läckte som såll.
Minnesota förlorade de två första matcherna mot Colorado med Ilja Bryzgalov i mål, men Darcy Kuemper återvände till tredje matchen och höll nollan. Håller nykomlingens nerver i fortsättningen?
Ray Emery har inte kunnat leda Philadelphia till seger, men Steve Mason återvänder till spel i fjärde matchen. Kan han spela lika bra som i grundserien, eller bryter han som så många andra målvakter i Philadelphia ihop inför trycket från fansen och medierna?
Målvaktsproblemen framstår som lite oväntade i en tidsålder då vi vant oss vid två meter långa, övermänskliga, superatletiska målvakter som täcker nästan hela målet med sin kroppshydda och sina enorma målvaktsskydd. I grundserien föddes många nya målvaktsstjärnor, då okända namn som Martin Jones, Jonathan Bernier och Josh Harding plötsligt spelade som värsta Ken Dryden.
Tuukka Rask (Boston), Jimmy Howard (Detroit), Henrik Lundqvist (NY Rangers), Carey Price (Montréal, Semion Varlamov (Colorado), Antti Niemi (San Jose), Corey Crawford (Chicago). De har gett sina lag stabilt målvaktsspel – än så länge, åtminstone. Månne inte något av deras lag firar Stanley Cup också. Det krävs en säker målvakt för att gå hela vägen.