Marcus Lindqvist bloggar om NHL-ligan.

Okategoriserade

De fem dummaste spelaraffärerna

11 Dec , 2014, 16.24 Marcus Lindqvist

 

Tyler Seguin toppar poängligan. Filip Forsberg leder +/- -statistiken.

Vad har de två gemensamt? Både har varit föremål för högst ensidiga och ogenomtänkta spelaraffärer. Saken till ära listar jag de fem dummaste spelaraffärerna under de senaste säsongerna.

1. Martin Erat/Michael Latta till Washington, Filip Forsberg till Nashville 2013.

Filip Forsberg var ett av de största forwardslöftena som Sverige framställt på länge, en vinnarskalle i sin namne Peter Forsbergs anda. Nu har han slagit igenom ordentligt i Nashville. Erat gjorde 2 mål på 62 matcher i Washington innan laget på något vis lyckades trejda honom till Arizona. Latta tillbringade största delen av förra säsongen i AHL. i höst har han stått för 2 assistpoäng i 19 matcher.

2. Loui Eriksson, Joseph Morrow, Reilly Smith och Matt Fraser till Boston, Ryan Button, Rich Peverley och Tyler Seguin till Dallas.

Tyler Seguin var en festprisse och hade vissa disciplinära problem under sin tid i Boston. Men han var ung, omogen – och vansinnigt begåvad. Boston beslöt att ge upp honom och ta in Loui Eriksson, som varit en enorm besvikelse i Boston. Samtidigt har Seguin börjat ta ishockeyn mer på allvar och bildar ett av NHL:s absolut dödligaste radarpar tillsammans med Jamie Benn. Påminner lite om en viss Patrick Kane, kanske?

3. Lee Stempniak till Toronto, Carlo Colaiacovo och Alexander Steen till St. Louis 2008.

Stempniak är en grovjobbare som spelat i sex lag under de senaste sju säsongerna. Carlo Colaiacovo lämnade Blues som free agent, men Steen slog igenom stort förra säsongen och ledde i ett skede till och med hela NHL:s poängliga. I år har han gjort poäng i hyfsad takt, men han är framför allt en pålitlig tvåvägsforward. Ytterligare en misslyckad affär av Toronto.

4. Thomas Vanek till NY Islanders, Matt Moulson, ett förstaval i NHL-draften och ett andraval i NHL-draften till Buffalo 2014.

Ett våghalsigt försök av Islanders, vars säsong gick åt pipan efter att superstjärnan John Tavares skadat sig i OS. Det gick åt fanders. Vanek trivdes inte alls i Isles, laget missade slutspelet och lagledningen hade inget annat val än att sälja honom innan transfertiden löpte ut. Islanders sände Vanek till Montréal i utbyte mot ett andraval i NHL-draften (som var mycket mindre värd än det andraval som Buffalo fick) och löftet Sebastian Collberg.

5. Scott Hartnell till Columbus, RJ Umberger till Philadelphia 2014.

Nye Flyerschefen Ron Hextall ville ruska om i getingboet genast. Han skickade oerhört populära Scott Hartnell till Columbus i utbyte mot den mer ensidiga RJ Umberger. Hartnell är en hårt jobbande, fysisk forward som har en hög arbetsmoral. Han har tillfört energi och karaktär till Columbus, vars säsong ändå går åt stöpet på grund av en massa skador. Båda spelarna får ungefär lika hög lön. Det fanns absolut ingen orsak till att genomföra den här affären.

Lätt att vara efterklok. Tänk om Sebastian Collberg exempelvis blir alldeles vansinnigt bra i Islanders? Svårt att säga på förhand. Knappast skulle Philadelphia i tiderna bytt Peter Forsberg och en hel drös andra bra spelare till Quebec om de vetat hur mycket bättre än Eric Lindros Foppa skulle bli. Eller tänk att Ottawa valde att låta Bostonkaptenen Zdeno Chara gå som free agent 2006.

 

 

 

 

 

 

 

 

3 kommentarer

  1. Jocke skriver:

    Rolig läsning! har saknat NHL-bloggen ett tag nu.

  2. asdasd skriver:

    Trevlig med ett nytt inlägg 🙂 men det finns nog mycket sämre trades än de där fem. För att nämna några:

    Tuukka Rask mot Andrew Raycroft är ju ett riktigt skräkexempel på vad leafs ledningen är kapabel till.

    Kari Lehtonen mot Ivan Vishnevskiy och ett fjärde rundans draftval (Ivan Telegin). Sammanlagt 5 NHL matcher på de 2 gubbarna.

    Alexei Yashin mot ett första rundans draftval (Jason Spezza) och Zdeno Chara. För att göra saken värre så skriver Islanders med Mike Milbury i spetsen ett riktigt sinnesjukt kontrakt ($90m i 10år) som han dessutom blir utköpt från. 2,2 miljoner dollar per säsong betalar Islanders fortfarande(!) för hans tjänster.

    Ett annat Mike Milbury byte som man inte riktigt förstår så är Roberto Luongo och Olli Jokinen mot Mark Parrish och Oleg Kvasha.

    Scott Gomez mot Ryan McDonagh. Montreals första backpar skulle kunnat varit Subban-McDonagh. Skrämmande

    James Neal och Matt Niskanen till Pittsburgh mot Alex Goligoski. Hur tänkte man där riktigt?

    • Marcus Lindqvist skriver:

      Bra förslag. I synnerhet Rask mot Raycroft var ett klassiskt exempel på den kortsiktiga verksamheten som gjort att Toronto inte vunnit Stanley Cup sedan 1967 (och inte kommer att vara i närheten på många år). Snackade med Torontos Europascout Thommie Bergman vid U18-VM förra våren och han ondgjorde sig just över det här att pressen är så stor att vinna genast att klubbledningen tar förhastade beslut.

Kommenteringen är stängd.