Det lär bli en hård kamp om slutspelsplatserna också i Pacific Division. Anaheim och LA är favoriterna, men San Jose, Calgary och till och med Edmonton ser hyfsade ut.
1) Anaheim
Tre säsonger i följd har Ducks tappat en 3-2-ledning i matcher och förlorat en sjunde match på hemmaplan. Det kallas för en dålig ovana. Men inte för det: Detroit var ett grymt rutinerat och tufft lag med matchvinnarna Pavel Datsjuk och Henrik Zetterberg 2013, Los Angeles var omöjligt att hejda 2014, och Chicagos erfarenhet av att vinna stora matcher blev för mycket i våras.
Anaheim har gått framåt lite varje säsong. Ryan Getzlaf har utvecklats till en betydligt bättre spelare som helhet och bildar tillsammans med Corey Perry en av NHL:s farligaste radarpar. Nu har också Anaheim betydligt mer bredd än någonsin sedan laget vann Stanley Cup 2007: Ryan Kesler var grymt bra förra säsongen och bildade tillsammans med Jakob Silfverberg en farlig andra kedja.
Nu ser anfallet ännu starkare ut, då blixtsnabba Carl Hagelin och tuffa Chris Stewart ansluter. Matt Beleskey är borta, men det går att kompensera honom. Lagledningen har medvetet satsat på mer rörlighet för att kunna kontra Chicago.
Försvaret har varit en svag punkt, men Sami Vatanen, Cam Fowler och Hampus Lindholm har gått framåt och bildar tillsammans med nyförvärvet Kevin Bieksa en stark kvartett. Målvaktsspelet är fortfarande ett litet frågetecken, Frederik Andersen känns inte helt stabil och John Gibson är inte riktigt redo för att bära laget ännu.
Förra säsongen gjorde Anaheim en märklig konstart av att låta motståndarna göra första målet och vända matchen i sista perioden. Den vanan borde Getzlaf & Co göra sig av med. Tungt att alltid jaga.
Tips: Vinner grundserien och möter Los Angeles i en episk uppgörelse i konferenssemifinalerna.
2) Los Angeles
Kings brukar ha som vana att ta det lugnt, partaja lite och leka sig igenom grundserien – bara för att slå på tunga växlarna när det gäller. Förra säsongen kom laget aldrig i gång, utan Stanley Cup-baksmällan drog ut över hela säsongen. Dessutom var det en massa skandaler som rörde om i laget: Slava Vojnovs familjevåld, Jarret Stolls kokainfall och Mike Richards upptåg.
Nu är Vojnov, Stoll och Richards borta och laget kan fokusera sig på att ta revansch för senast. Laget har förstärkts med ångvälten Milan Lucic, en av NHL:s absolut främsta power forwards som bildar en imponerande första kedja med Anze Kopitar och Marian Gaborik. Andra kedjan med Jeff Carter, Tanner Pearson och Tyler Toffoli går inte heller precis av för hackor.
Försvaret är lite försvagat, men med elitspelare som Drew Doughty, Alec Martinez, Jake Muzzin och Matt Greene går det precis ingen nöd på Kings. Nu ansluter också Christian Ehrhoff till laget.
Dessutom har Kings en av världens bästa målvakter som försvarets sista utpost: Jonathan Quick kan inte ha en lika dålig säsong som senast.
Tips: Gör för en gångs skull en bra grundserie och spelar om Stanley Cup.
3) Calgary
Alla väntade på att Calgary när som helst skulle klappa ihop, men Flames tog sig ända till andra omgången av slutspelet innan Anaheim blev för tufft. Calgary var förra säsongens skrällag nummer ett och ser betydligt starkare ut nu. Det återstår att se om förra säsongen bara var bra flyt, så där som Colorado året innan.
Unga backstjärnan Dougie Hamilton förstärker försvaret, som redan hör till de bästa och mest rörliga i NHL. TJ Brodie och Mark Giordiano gjorde en fantastisk säsong senast och Dennis Wideman, Ladislav Smid och Kris Russell fyller ut väl.
Nykomlingen Johnny Gaudreau var den stora sensationen förra säsongen: en helt enkelt magisk lirare som är blixtsnabb i vändningarna, men också Jiri Hudler gjorde en fantastisk säsong och Sean Monahan öste in mål.
Calgary grundar sitt spel på hårt arbete, rörlighet och snabba motanfall. I nästan varje match blev Calgary tryckt tillbaka i egen zon, men försvarade tätt och gjorde opportunistiska mål.
Laget väger ganska lätt i jämförelse med bjässarna i Pacific Division, men det går att kompensera en hel del med snabbhet och mycket skridskoåkning. Calgary vann ofta matcherna i tredje perioden när de tyngre motståndarna började bli sega. Storleken har en annan fördel: Calgary tog minst utvisningar av alla lag och spelade över hundra minuter mera i power play än boxplay.
Ingen av målvakterna har riktigt kunnat etablera sig som klar etta, men Karri Rämö övertygade i slutspelet förra våren och fick ett nytt kontrakt. Han får dock kämpa om speltid med Jonas Hiller och Joni Ortio, som gjort bra ifrån sig i AHL och alltid varit bra när han fått chansen i NHL.
Tips: Tar ytterligare ett steg framåt och går galant till slutspelet.
4) San Jose
Om vi utgår från att förra säsongen var en miss i arbetet borde San Jose återvända till slutspelet den här säsongen. Sharks har ett bra lag på pappret, ett lag som utan tvekan ska vara med och fightas i playoffsen.
Men många hade nog trott att klubbledningen skulle ruska om i grundvalarna ordentligt efter fiaskot. Todd McLellan fick sparken, men laget är i stort sett oförändrat.
Joe Thornton och Patrick Marleau är fortfarande grymma lirare, men de behöver inte längre bära laget. Joe Pavelski lär göra 40 mål och Logan Couture och Tomas Hertl fortsätter att gå framåt.Joonas Donskoi imponerade stort under försäsongen och ser ut att få inleda säsongen tillsammans med Thornton och Pavelski. Joel Ward tillför lite karaktär och elakhet i anfallet, något som verkligen kan behövas i slutspelet.
Brent Burns återvänder till försvaret, men kan fortfarande panga in 20 mål från backplats. Paul Martin förstärker backbesättningen.
Den största potentiella förändringen sker mellan stolparna: Martin Jones borde vara en uppgradering jämfört med Antti Niemi, som gjorde sin sämsta säsong någonsin hittills förra vintern. Jones har himla bra statistik i Los Angeles, men då bör vi minnas att LA är ett av ligans mest dominerande och defensivt starka lag. Det har ju inte gått så värst bra för Ben Scrivens i Edmonton.
Tips: Återvänder till slutspelet, men tvingas nöja sig med ett wild card och möter något av de riktigt tuffa lagen genast i första omgången.
5) Vancouver
Finns väl ingen som vet vad lagledningen sysslar med i Vancouver längre. Laget borde byggas om från grunden, men då går klubben ut och skaffar Brandon Prust och Brandon Sutter.
På bara några år har klubben lyckats riva sönder ett lag som var en match ifrån att vinna Stanley Cup. Klubbledningen har bundit sina händer med långa, dyra kontrakt med klausuler som hindrar laget från att sälja spelarna. Vancouver har inte alls kunnat ta fram några nya förmågor att ersätta det gamla gardet.
Lagets kärna börjar komma till åren. Frågan är hur långt Daniel Sedin och Henrik Sedin kan bära laget. Radim Vrbata var ett fynd förra säsongen, men också han börjar komma till åren. Bakom första kedjan är det ytterst tunt.
Försvaret är halvt ok, med Alexander Edler, Dan Hamhuis, Chris Tanev, Luca Sbisa och Yannick Weber som slukar flest minuter. Kevin Bieksa saknas knappast. Unge Matt Bartkowski ansluter från Boston.
Målvaktssituationen är ett kaos. För ett par år sedan hade Vancouver ett överflöd av bra målvakter, men på något sätt gjorde sig laget av med både Roberto Luongo och Cory Schneider utan att få någonting vettigt i utbyte. I somras sålde laget sin bästa målvakt Eddie Läck och satsar nu på Ryan Miller, som börjar ha sett sina bästa dagar. Kan det här vara året då Jacob Markström slår igenom?
Tips: Blir en tung säsong. Det enda smarta skulle ha varit att sälja bröderna Sedin och börja på ny kula, men den vägen vill nya klubbchefen Trevor Linden inte gå.
6) Edmonton
Känns lite vågat att tro att de senaste säsongernas absoluta bottenlag ska ta sig till slutspelet i Pacific Division, men det finns mycket som talar för att Oilers kan ta ett steg framåt den här säsongen. Underbarnet Connor McDavid är kanske inte någon messias, men han kan redan under den kommande säsongen ge Edmonton en effektiv andra kedja, bakom Ryan Nugent-Hopkins, Taylor Halls och Jordan Eberles första kedja (Eberle inleder dock säsongen på sjukstugan).
Nyttiga slitvargen Lauri Korpikoski tillför lite klös och Andrej Sekera förstärker försvaret, som kan ha varit NHL:s sämsta förra säsongen. Målvaktsspelet har varit en annan av Edmontons stora svagheter: Ben Scrivens var sämst av alla ordinarie målvakter förra säsongen, vilket förstås delvis beror på värdelöst försvarsspel. Cam Talbot är ny mellan stolparna, men fortfarande ett litet mysterium. Han var grymt bra när han hoppade in för Henrik Lundqvist i New York Rangers förra säsongen, men Rangers har ett superstarkt försvar som kan få vem som helst att se ut som Martin Brodeur. Talbot har fortfarande bara 58 NHL-matcher på sitt rennommé.
Framför allt är Todd McLellan en coach av helt annan kaliber än de amatörer som Edmonton haft under de senaste åren. Om inte omedelbums så kommer McLellan och nye general managern Peter Chiarelli att på sikt kunna bygga ett framgångsrikt lag i Edmonton. Byggklossarna finns där.
Tips: Slutar inte sist längre, men det är för mycket att hoppas på en slutspelsplats.
7) Arizona
Utan tvekan NHL:s tråkigaste lag, i konkurrens med Carolina. Förra säsongen var backen Oliver Ekman-Larsson poängbäst i laget med sina 43 poäng, vilket säger en hel del.
Första kedjan består av lirare som Mikkel Bødker, Martin Hanzal och klubbikonen Shane Doan. Arizona har några hyfsade spelare på kommande, som Tie Domis lite mer begåvade son Max Domi. Men ökenvandringen lär fortsätta några år till. Till råga på allt värvade lagledningen en av NHL:s mest onödiga spelare, John Scott – en relik från en svunnen era i NHL. Positivt dock att Antoine Vermette är tillbaka efter succén i Chicago.
Försvaret förankras såklart av Ekman-Larsson. Connor Murphy och Michael Stone är riktigt lovande spelare, men de tvingas lära sig fort. Nyförvärven Zbynek Michalek och Niclas Grossmann skulle inte platsa i många andra lag i NHL.
Mike Smith hade en riktigt vedervärdig säsong i målet förra säsongen. Han har inte kunnat återvända till samma nivå som 2011-2012, då han var en av NHL:s absolut bästa målvakter och Arizona fightades i slutspelet. Försvaret framför honom är förstås uselt.
Tips: Slutar sist i västra konferensen och får chansen att välja bland de första i NHL-draften. Framtiden ser ljusare ut, men på grund av klubbens ekonomiska problem kan det hända att den framtiden ligger någon annanstans än i Arizonas öken.