Central Division har ersatt Pacific Division som den tuffaste divisionen i NHL: det blir en skoningslös kamp om slutspelsplatserna.
1) St. Louis
Blues ångade på i grundserien, men i slutspelet blev det respass direkt mot Minnesota. Det namnstarka anfallet drabbades av måltorka och målvakterna höll inte måttet. Precis som de tre föregående säsongerna. Blues har toppat eller slutat tvåa i Central Division fyra år i rad, men åkt ut i första omgången tre år i rad och aldrig nått längre än andra omgången.
Efter ytterligare en slutspelsflopp förväntade sig många stora förändringar i somras. Skickliga TJ Oshie gick över till Washington i utbyte mot Troy Brouwer, som ska tillföra lite mer karaktär och fysiskt spel (kanske inte de egenskaper Blues saknade). Men i övrigt är laget oförändrat och chefstränaren Ken Hitchcock får fortsätta.
Det skulle kanske ha krävts lite större förändringar. Förlorarmentaliteten har slagit rot i omklädningsrummet.
Blues har ett tufft, tungt och brett anfall. Underhållande Vladimir Tarasenko utvecklas till en offensiv stjärna och spelare som Alexander Steen och Jaden Schwartz kan göra mål. Men Blues saknar till en viss grad offensiv spetskompetens typ Ryan Getzlaf och Jonathan Toews.
Peter Stastny var som väntat en besvikelse och David Backes är inte den första center som Blues behöver. Jori Lehterä borde ta steget framåt och vara St. Louis ledande offensiva center: hans nya 14 miljoner dollars kontrakt visar att klubben ställer förväntningar på honom.
Försvaret är skickligt och rörligt. Jay Bouwmeester, Alex Pietrangelo och Kevin Shattenkirk utgör grunden för en av NHL:s starkaste backbesättningar. Ett mirakel att Petteri Lindbohm lyckats vika sig in plats där.
Unga Jake Allen tar över positionen som ordinarie målvakt i stället för Brian Elliott, som fallerat ett antal gånger i slutspelet. Känns lite osäkert, men en förbättring.
Tips: St. Louis lär som vanligt slåss om segern i grundserien. Men det är svårt att tro att Blues ska kunna gå särskilt långt i slutspelet med den nuvarande sammansättningen.
2) Chicago
Chicago hade ingen märkvärdig grundserie och visade inte precis några mästartakter i början av slutspelet, men som ofta förut höjde sig de rutinerade killarna i takt med att insatserna steg och resten är historia. Nu har laget dock genomgått hisnande förändringar: målfarliga Patrick Sharp, skickliga Brandon Saad och, för det mesta, pålitliga Johnny Oduya är borta. Slutspelshjälten Antoine Vermette och andre centern Brad Richards är också borta. Gulp. Lägg till våldtäktsanklagelserna mot Patrick Kane och utgångsläget inför säsongen är minst sagt utmanande. Om Kane visar sig vara skyldig kommer han troligen att bli avstängd och kanske skaka galler, men oavsett kommer anklagelserna att påverka stämningen kring laget.
Det är ytterst svårt att upprepa som Stanley Cup-segrare och historien visar att baksmällan brukar överskugga följande säsongstart. Det är inte ett otänkbart scenario att Chicago tvingas slåss om en slutspelsplats, men laget har så pass mycket erfarenhet och talang att det är yttterst osannolikt att laget missar playoffsen.
Jonathan Toews, Duncan Keith, Brent Seabrook, Corey Crawford, (Patrick Kane): laget har fortfarande en hisnande bra stomme och en ytterst meriterad och kunnig chefstränare i Joel Quenneville. Dessutom har Chicago flera duktiga unga begåvningar som får utvecklas i en gynnsam omgivning: Teuvo Teräväinen, Trevor Van Riemsdyk och Ville Pokka för att nämna några. Chicago har dessutom hämtat in en intressant förstärkning: ryssen Artemi Panarin, som öst in mål för SKA S:t Petersburg i KHL. Undras hur David Rundblad återhämtat sig mentalt: hans insats i NHL-slutspelet i våras var en katastrof.
Tips: Börjar trögt, kör i gång cylindrarna kring årsskiftet, når knappt till slutspelet, väl där avancerar laget till konferensfinal.
3) Dallas
Ett livsfarligt anfall, ett svagt försvar och värdelöst målvaktsspel. Dallas Stars i ett nötskal.
Efter att Dallas utmanat Anaheim säsongen innan hade väl alla förväntat sig att ett förstärkt Stars skulle ta sig minst till andra omgången i slutspelet. Men laget missade slutspelet helt och hållet och det är lätt att se varför.
Förra säsongen öste Dallas in mål: 3,13 mål per match var näst mest i NHL efter Tampa Bay som spelar i den svagare östra konferensen. Jamie Benn vann poängligan och Tyler Seguin (varför i himmelen gav Boston upp honom?) var sjua.
Men. Bara Arizona, Buffalo och Edmonton släppte in mer mål per match och Kari Lehtonen var den näst sämsta ordinarie målvakten i NHL efter Edmontons Ben Scrivens. Nästa säsong är Scrivens inte ordinarie längre.
Kari Lehtonen får också konkurrens nu, då landsmannen Antti Niemi ansluter med ett mångmiljonkontrakt. En bisarr lösning. Lehtonen och Niemi har nu äran av att vara NHL:s dyraste målvaktsduo, en tvivelaktig ära om insatserna är lika svaga som förra säsongen. Niemi rosade ju inte precis marknaden i San Jose heller.
Stanley Cup-vinnaren Johnny Oduya förstärker försvaret, men det är fortfarande en svag punkt. Beskrivande att John Klingberg spelar över 20 minuter per match i Dallasförsvaret.
Dallas anfall är ännu starkare än förut, då målkanonen Patrick Sharp ansluter till laget från Chicago. En potentiell 40-målsskytt.
Tips: Dallas bjuder på underhållning och svängiga matcher. Laget tar sig enkelt till slutspelet, men det finns ingen chans att försvaret och målvaktsspelet ska räcka till mot lag som St. Louis och Chicago.
4) Nashville
Peter Laviolette förvandlade ligans tråkigaste och mest defensiva lag till ett dynamiskt och slagkraftigt lag: Filip Forsberg slog igenom ordentligt och fick Washingtons lagledning att se ännu dummare ut, Mike Ribeiro gjorde en bra säsong som första center och James Neal tillförde lite efterlängtade mål.
Försvaret är ruskigt starkt: Barret Jackman ansluter till ett garde som består av profiler som Shea Weber, Roman Josi och Seth Jones. Weber och Josi gjorde sammanlagt 30 mål förra säsongen, vilket är lika mycket som Mikko Koivu och Aleksander Barkov tillsammans.
Pekka Rinne kom tillbaka efter en säsong spolierad av skador och visade direkt att han tillhör målvaktseliten. Om inte för Carey Prices fantastiska insatser i Montréal hade Rinne blivit vald till ligans bästa målvakt. Om Nashville ska klara sig måste Rinne vara i skick och i form.
Lagledningen har gjort små förändringar. Ska bli intressant att se om KHL-målkungen Steve Moses kan vika sig en plats i Nashville. Betvivlar.
Nashville spelade grymt bra i de första sextio omgångarna, men avslutade säsongen svagt och blev utslaget i första slutspelsomgången av Chicago. Skulle kanske löna sig att spara krutet till våren.
Tips: Nashville har mer erfarenhet och mer rutin av hårda matcher, men oturen att spela i samma division som lag som St. Louis och Chicago. Blir respass i första omgången av slutspelet.
5) Winnipeg
Jets har ett av de yngsta och mest begåvade lagen i NHL och under Paul Maurices ledning tog sig Jets för första gången i den nya klubbens historia till slutspelet – men fortfarande har organisationen inte vunnit en enda slutspelsmatch. Senast blev det respass direkt mot stenhårda Anaheim.
Winnipeg spelar ett snabbt, fysiskt, rättframt och tufft spel och har förmågan att dominera matcher. Spelstilen går främst ut på att dumpa in pucken, forechecka och skjuta från alla tänkbara lägen.
Försvaret är stenhårt, med spelare som Dustin Byfuglien, Jacob Trouba och Tyler Myers. Anfallet är färggrant och rörligt, med lirare som Andrew Ladd, Blake Wheeler och Bryan Little i spetsen. Lovande Mark Scheifele kan bli en offensiv superstjärna.
Laget har knappt förändrats alls sedan förra säsongen, men den största och viktigaste förändringen skedde redan förra säsongen. Problembarnet Evander Kane flyttade till Buffalo i utbyte mot bland annat Tyler Myers, Drew Stafford och Joel Armia. Myers och Stafford platsar omedelbart, men det ska bli intressant att se om Armia någon gång kan infria de stora förväntningarna. Han har talang, men det börjar kännas som nu eller aldrig för honom.
Målvaktsspelet har varit ett problem för Winnipeg, men Ondrej Pavelec gjorde sin bästa säsong förra året. Han är dock ingen Pekka Rinne precis.
Tips: I stenhårda Central Division löper ett bra lag som Winnipeg risk att missa slutspelet helt. Väl där kan laget vara en otäck motståndare.
6) Minnesota
Förra säsongen höll på att barka käpprätt åt skogen, tills målvakten Devan Dubnyk anslöt till laget och satte i gång en fantastisk segersvit. Minnesota kilade sig in i slutspelet och slog ut St. Louis av bara farten, men Chicago blev för svårt.
Minnesota har ett hyfsat lag på pappret, men fett avlönade Zach Parise och Ryan Suter är de enda riktiga superstjärnorna. Laget saknar en ordentlig första center: Mikko Koivu skulle spela i tredje kedjan i ett lag som Chicago och Mikael Granlund har inte utvecklats enligt förväntningarna. Målkanonen Thomas Vanek hade en högst medioker säsong.
Lyckligtvis har spelare som Jason Zucker och Nino Niederreiter gått framåt. Minnesota har många lovande spelare typ Zucker, Niederreiter, Granlund och Charlie Coyle, men det skulle gälla att ta steget ut redan. Erik Haula hamnade i frysboxen förra säsongen, men har potential att vara en duktig fjärde center.
Försvaret är hyfsat. Jonas Brodin har varit hyfsad, men Ryan Suter tvingas fortfarande slita 30 minuter per match. Backlöftet Matt Dumba tar trevande steg mot NHL.
Målvaktssituationen är lite rörig. Josh Harding tvingades avsluta sin karriär på grund av sin sjukdom, Darcy Kuemper är upp och ner och klubben ville köpa ut välbetalda Niklas Bäckströms kontrakt, men det gick inte på grund av att han var skadad i somras. Devan Dubnyk var räddaren i vintras, men ingenting talar för att han ska kunna fortsätta bära laget: han visade svaghetstecken redan i slutspelsserien mot Chicago.
Chefstränaren Mike Yeo har flera gånger varit fem före att få sparken och det här kan mycket väl bli hans sista säsong bakom rodret i Minnesota. Förra säsongen hade han fått gå om inte Dubnyk kommit in och storspelat.
Tips: Dubnyk kan inte längre bära laget. Konkurrensen i Central Division blir för tuff och Minnesota hamnar på fel sida om slutspelsstrecket.
7) Colorado
Från kanonsäsongen 2013-2014 till en fullständig flopp 2014-2015. Men alla visste att sammanbrottet kommer: Colorado var aldrig så bra som det såg ut säsongen innan, utan levde fullständigt på Semjon Varlamovs målvaktsspel.
Colorado har ett ruskigt skickligt och begåvat anfall: Matt Duchene, Gabriel Landeskog, Nathan McKinnon är grymma lirare. Nu ansluter också grymt lovande Mikko Rantanen till laget. Jarome Iginla och Alex Tanguay står för lite erfarenhet.
Försvaret är dock en svag punkt: förra säsongen tillät Colorado i snitt över 30 skott mot mål. Sedan skadade sig lagets bästa back Erik Johnson och när Varlamov också drogs med skador var katastrofen fullständig. Tvåan Reto Berra håller inte riktigt måttet.
Colorado gjorde det bästa av en svår förhandlingssituation genom att sända Ryan O’Reilly till Buffalo i utbyte mot lovande Michail Grigorenko och jättebacken Nikita Zadorov. Men O’Reilly blir svår att ersätta: Carl Söderberg är kanske inte riktigt en lika bra lirare.
Tips: Om Varlamov gör en riktig Vezina-säsong (inte otänkbart) kan Colorado kriga sig till en slutspelsplats. Annars blir det draftlotteriet och en chans att få välja Auston Matthews (eller Patrik Laine).