Randy Carlyle borde ha fått sparken redan förra säsongen, efter att Toronto ofattbart säckade ihop och missade slutspelet trots en fantastisk inledning. Det har ganska länge varit uppenbart att han är fel person att leda klassiska Leafs.
Det är svårt att förstå varför klubbledningen med nye presidenten Brendan Shanahan i spetsen haft så långt tålamod med Carlyle. Efter förra säsongen sparkade Shanahan Carlyles assisterande tränare och ersatte dem med sina egna män, vilket kan ses som en ganska klar och tydlig misstroendeförklaring.
Carlyle har haft ett Damoklessvärd hängande över sig hela säsongen. Det riktigt märkliga är att Carlyle fick ett nytt, gissningsvis ganska värdefullt, nytt tvåårskontrakt i maj. Kiss of death. Om ni minns fick Ron Wilson också ett nytt kontrakt några månader innan han fick sparken 2012. Genom att vänta så här länge har klubbledningen ödat bort ytterligare en säsong.
Carlyle har gång på gång visat att han inte är någon Scotty Bowman precis. Sant, Anaheim vann Stanley Cup med Carlyle vid rodret. Men han hade en bunt fantastiska lirare, en Teemu Selänne i toppform, Chris Pronger, Scott Niedermeyer, och de blivande superstjärnorna Ryan Getzlaf och Corey Perry. Anrika Globe and Mail har kompilerat följande statistik som visar hur lagets avancerade statistik och puckinnehav sett ut för Randy Carlyles Anaheim, Bruce Boudreaus Anaheim, Ron Wilsons Toronto, Randy Carlyles Toronto, samt Toronto under andra chefstränare. Statistiken är tydlig: Carlyles lag hade sämre puckinnehav än andra tränare i både Toronto och Anaheim – och trenden var nedåtgående i Toronto.
Men Carlyle går inte att beskylla för allting. Det är inte hans fel att han har en superstjärna som inte är ett jota intresserad av lagspel och försvarsspel, eller att han är förbunden vid ett gäng överbetalda divor.
Toronto har gjort en rad dumma affärer och gjort några dåliga val i NHL-draften. Det krävs ett geni för att vinna någonting stort med en lagstomme som består av typer som Dion Phaneuf, David Clarkson och Phil Kessel.
Leafs har inte kunnat ta fram några egna, riktigt bra talanger på många år. Det är likafullt klubbledningens som tränarstabens fel.
Kessel är en av ligans farligaste målskyttar, ingen tvekan om det. Han är också en av ligans sämsta spelare när det gäller puckinnehav och en katastrof i försvarsspelet. Enligt uppgifter inifrån klubben är han högst medveten om sin stjärnstatus, stört omöjlig att coacha och inte rädd att uttrycka sitt missnöje.
Själv tar han inte sådana insinuationer väl. Kanske reportern träffade med huvudet på spiken?
Klubbledningen har sagt att ingen är helig, men det är svårt att tro att Toronto kan få något vettigt i utbyte mot Kessel. Det bästa Shanahan & Co kan göra är att vifta med en fet check och böna och bedja om att en duktig tränare som Dan Bylsma eller Mike Babcock är redo att ta sig an utmaningen att coacha klassiska Leafs. Med några års arbetsro kan en Babcock få ordning på den i åratal misskötta klubben. Men det sker inte mitt under pågående säsong – den här säsongen är redan förlorad, även om Leafs lyckas kämpa sig till slutspelet.
PS Chicago-Colorado var en av de märkligaste matcherna jag sett. Det stod 2-0 till Colorado efter 1.13 – och siffrorna stod sig, trots rysliga målchanser och ett par tre stolpskott i båda ändorna av rinken, ända till slut. Sergej Varlamov i Avsmålet stod för blygsamma 54 räddningar. Jag ville närmast se hur Teuvo Teräväinen klarar sig i NHL och det såg riktigt lovande ut, i synnerhet när han fick spela tillsammans med Patrick Kane. Skapade bland annat en bra målchans för Michal Roszival efter att ha snott pucken i offensiv zon. Väger fortfarande lite lätt, dock.