Finland vann som väntat storsiffrigt över Österrike i sin OS-premiär, men matchen ställde många frågor med tanke på fortsättningen. Finlands försvar var tidvis i blåsten, finländarna förlorade tvekamper, NHL-lirarna hade svårigheter att anpassa sig till den större rinken – och till råga på allt blev Teemu Selänne skadad och spelade inte matchen till slut.
Här är några saker att tänka på inför fortsättningen.
• Försvarsspelet i egen zon. Österrike forecheckade intensivt under inledningsminuterna och skapade enorma problem för Finlands försvar. Backparet Sami Salo-Olli Määttä lät Michael Grabner föra österrikarna i ledningen efter bara 36 sekunder. Samma backpar var ute när Thomas Hundertpfund på nytt förde upp Österrike i ledningen. Det här är något som är mycket oroväckande, för lag som Kanada och Sverige kommer att sätta extremt hård press på Finlands backar.
• 8-4. Åtta mål är bra och det var viktigt att Finland lyckades på bred front – men fyra insläppta mål är alldeles för mycket. Det går inte att komma ifrån.
• Målskillnaden. Finland har fördelen av att spela i den sämsta gruppen och borde ha alla chanser att få wild card till kvartsfinalerna som bästa grupptvåa (jag vågar inte tro att Finland kan besegra Kanada på söndag). De fyra insläppta målen kan stå Finland dyrt och göra att lejonen tvingas spela en extra match på tisdag, ett dygn före onsdagens kvartsfinalerna. Finland måste snygga till siffrorna mot Norge – lättare sagt än gjort. I och för sig, det kanske inte skulle vara en enbart dålig sak att få spela in sig med en extra match (Kanada tvingades spela en extra match i Vancouver mot Tyskland, resten är historia).
• Målskyttet. Sex finländare noterades för mål och Finland hade absolut chans att göra fler mål än åtta. Men Österrike är ingen mätare, österrikarna spelade virrigt i försvaret och lämnade hela tiden sin målvakt i sticket. Finländarna kunde fritt husera framför mål, skymma målvakten och slå in rebounds. I power play kunde Granlund & Co finlira och försöka sig på finurliga lösningar. Det kommer att bli mycket svårare att näta mot stornationerna.
• Bredare rinkar. NHL-backarna, främst Sami Salo och Olli Määttä, såg ut att ha problem med att ställa om till den större rinken. Avstånden till motståndarna blev alltför ofta för stora och lämnade ytor för skott. Finländarna börjar säkert finna sig till rätta efter ett par matcher, men det här väcker frågor kring USA:s och Kanadas spel. De kommer att ha ännu större svårigheter att anpassa sig.
• Selännes skada. Selänne såg ut att ha skadat nacken och klev av matchen i den andra perioden. Det är oroväckande för Finland, men tätduon Mikael Granlund och Aleksander Barkov visade att de klarar sig också utan Selänne.
• Barkov-Granlund. En grym insats av den unga forwardsduon. Oavsett om det var Selänne, Jarkko Immonen eller Petri Kontiola som spelade med dem skapade de målchanser och producerade mål. Barkov noterades för sin första poäng i A-landslaget och Granlund noterades för 2+1.
• Sami Vatanen. En av de största gåtorna i OS. Riskerna såg ut att realiseras redan efter några sekunder i första perioden, då Vatanen bjöd österrikarna på en fet målchans. Men han förtjusade i anfallsspelet och kan bli ett vapen för Finland i power play.
• Tvekamper. Finländarna förlorade ofta i det fysiska spelet mot Österrike. Med all respekt för österrikarna, de är inte Kanada eller Sverige.
Många frågetecken alltså. Men som vanligt är de första gruppspelsmatcherna i OS lite trevande.