NHL-bloggen

Kanhända var det trötthet efter urladdningen mot Ryssland, men i matchen mot Sverige saknade Finland den intensitet, den glöd och den killerinstinkt som fick ryssarna att bäva. Sveriges tunga försvar tvingade finländarna ut i hörnen och de uppvisade ingen kampvilja, ingen vilja att ta sig fram till mål och inget hjärta att utmana. Finländarnas spel var fantasilöst och förutsägbart och svenskarna fick dem dit de ville.

Finlands spel i fem mot tre är beskrivande för hela matchen. Enträget försökte Finlands första power play-femma spela via Mikael Granlund till Teemu Selänne vid bakre stolpen, ett upplägg som förvisso fungerade bra i kvartsfinalen i Nagano 1998. Den här gången inte så bra, i synnerhet som Selänne ofattbart misslyckades med skottet den gången passningen kom fram.

Den enda som spelade med den intensitet som hade krävts för seger är Leo Komarov. Han tacklade, slet och jobbade. Men till föga nytta.

Finland gick aningen enkelt upp i ledningen efter att Henrik Lundqvist skänkt ett mål, men finländarna sjönk ihop totalt efter Sveriges utjämningsmål. Efter att Sverige gick upp i ledningen var finländarna knäckta. Det lyste lång väg på deras kroppspråk, deras miner och deras uteblivna kampvila. I TV-intervjun i periodpausen lät Olli Jokinen som han förlorat sitt land. Redan då gick det att se att Finland hade gett upp.

Finlands seger mot Ryssland grundade sig på ett högt tempo, intensitet och smart spel. Nu slarvade spelarna i egen zon, förlorade puckarna i mittzon och förlorade varje tvekamp. Då kan Finland inte vinna, det har vi inte talang för.

Det var ett bakslag att Tuukka Rask inte spelade. Kanske hade han tagit Erik Karlssons segermål, kanske inte. Men det är inte Kari Lehtonens fel att Finland förlorade.

Det är synd, för precis som Lehtonen sade efter matchen var det här en semifinal som Finland verkligen hade alla chanser att vinna. Sverige var inte avsevärt bättre. Finland hade vunnit dem med samma spel som i kvartsfinalen mot Ryssland.

Sverige har inte övertygat i den här turneringen och gjorde det inte nu heller. Men de bemannade mittzonen och området framför mål väldigt bra och parkerade i skottlinjen. För att besegra den typen av motståndare måste du justera ditt spel och vara kreativ.

Måttligt besviken på Erkka Westerlund. Veterancoachen hade inga äss i sin skjortärm när det visade sig att Tre Kronor brädade Finland taktiskt sett. I stället började han desperat blanda om i kedjor som fungerat dittills i turneringen.

I den senare semifinalen möttes  Kanada och USA. Vilken otrolig klasskillnad. Fantastisk talangnivå, fantastisk ishockey och ett fantastiskt mål av Jamie Benn. Vilken passning av Jay Bouwmeester. Det känns slitet att tala om moralisk final, men visst borde de här lagen ha mötts i OS-final.

Få se hur taggade amerikanerna är för morgondagens bronsmatch. Tippar att de är mer än tillräckligt taggade för att sopa isen med finländarna. Åtminstone om lejonens attityd är lika mesig som i dag.