Kari Lehtonen har fått ett rykte som en talangfull, men ojämn och opålitlig målvakt som blandar fantastiska insatser med totala härdsmältor. Tyvärr gjorde han inget för att skaka av sig det ryktet i slutspelsserien mot Anaheim.
Som väntat var wild card–laget Dallas en svårtuggad motståndare för favorittippade Anaheim. Ett ungt, snabbt och fysiskt Dallas hade Anaheim i gungning, men i slutändan visade sig bristen på rutin och solitt målvaktsspel vara avgörande.
Tolv av Dallas ordinarie spelare debuterade i slutspelet – däribland nye stjärnan Jamie Benn, som senast nu visade att han är en alldeles fantastisk power forward. Kari Lehtonen hade spelat två slutspelsmatcher förut för värdelösa Atlanta, med det mindre smickrande målsnittet 5,59.
Sedan dess har Lehtonens karriär gått framåt, han har börjat ta fysträningen mer på allvar och för det mesta lyckats undvika skador. Men han är fortfarande ojämn.
I den sjätte matchen i den första slutspelsomgången ledde Dallas 4–2 inför sin hemmapublik när två minuter återstod. Då hände detta.
Lehtonen går ner för tidigt och Bonino gör det extremt viktiga reduceringsmålet. Anaheim får det mentala övertaget, Dallasspelarna börjar darra i knäna och med mindre än en halv minut kvar utjämnar Devante Smith–Pelly. I förlängningen gör Bonino segermålet.
Boninons reduceringsmål såg lite bekant ut. Lehtonen har en tendens att gå på knä lite tidigt.
Någon minns kanske Per–Åge Skröders OS–mål när Finland sänkte Norge 6–1 i Sochi. Samma sak. Lehtonen på knä för tidigt, öppet i övre krysset.
Det är inte som att Anaheims målvaktsspel skulle ha övertygat. Frederik Andersen blev utbytt i fjärde matchen, men fick på nytt chansen i femte matchen som Anaheim vann. Men i sjätte matchen fick han på nytt ge rum för Jonas Hiller – och sannolikt för resten av slutspelet.
Det är alltid roligt att heja på en underdog. Anaheim har stjärnorna – Ryan Getzlaf leder i fronten, Corey Perry varvar tjuvknep med läckra mål, Cam Fowler blir bara bättre och bättre och Teemu Selänne skärpte sig efter att ha blivit petad i fjärde matchen och bidrog starkt till Anaheims seger i sjätte matchen.
Dallas var utmanarna. Tyler Seguin och Jamie Benn var bekanta för den stora publiken, men namn som Vernon Fiddler, Cody Eakin och Trevor Daley mindre så.
Dallas spelar otroligt sevärd och underhållande ishockey. Kolla bara det här målet av blixtsnabbe Daley, för att inte tala om det här otroliga målet i den sjätte matchen.
Frågan är hur Dallas framtid ser ut. Kan laget bygga vidare på de lovande takterna den här säsongen, eller går det som för NY Islanders som utmanade Pittsburgh förra våren men som floppade totalt den här säsongen? Mycket hänger på Lehtonen, som får 6 miljoner dollar i årslön fram till våren 2018.
PS Ryan Miller skulle vara biten som fattas i St. Louis Stanley Cup–pussel, men han levererade inte. Tveksamt om han fortsätter i Blues. Det ryktades tidigare att Anaheim var ute efter honom, men hans marknadsvärde måste ha sjunkit en aning i och med att favorittippade Blues åkte på pumpen i första omgången.
Och så borde Lehtonen ha tagit Erik Karlssons 2-1 mål i Sotji.
Jep. Lite för mycket att säga att Finland hade vunnit med Tuukka Rask, men lite synd att han inte kunde spela.
Faktum är att trots den obestridligt höga kvaliteten på finska målvakter, så har våra målvakter mycket sällan varit på topp i riktigt stora Lejon-matcher. T.ex. Vezina-trophy målvakten Kiprusoff släpte 2 lätta mål i World Cup-finalen 2004 mot Kanada och floppade stort i OS-semifinalen mot USA 2010. Lehtonen far darrig i VM-finalen 2007 och i VM-semifinalen 2012, etc. Ett vinnande lag måste i de viktigaste matcherna ha en målvakt som helt enkelt inte släpper annat än omöjliga skott – typ Juuse Saros i U20 VM. En vinnande målvakt stänger dörren då det riktigt gäller. Av våra NHL- målvakter hade, före denna vår, egentligeh bara Antti Niemi visat kapacitet att plötsligt i de viktigaste stunderna höja sin nivå klart – och vinna den avgörande matchen. Nu vek han ju sig ordentligt mot Kings, och få se om det gjorde oreparerbar skada.